Ispremiär i Borohallen….

Efter en väntan, och en längtan som kan liknas vid en liten skolpågs efter sommarlovet så var det idag, eller ja, ikväll äntligen dags för oss som ska försvara Boro Vetlanda HCs mycket fina färger i vinter att beträda isen.
Efter att det spekulerats under helgen om ispremiär redan i måndes, eller igår så blev 20 boys smått bestörta när vi nåddes av beskedet att det skulle bli först på onsdagskvällen.
Att ud o springa o motsvarande är inte direkt lika skoj när man så smått fantiserat om att ”få gå på”. Ni förstår säkert….

Men, ikväll så var det minsjäl dags!

3 ”Fysgrupper” drog igång 17:15, där vi lite tyngre fick oss en trevlig runda ner till sjön i LA. De lite tunnare fick spendera tiden i ryssgymmet. Medans de bitiga fick träna rörlighet på den hypermoderna löparbanan utanför Borohallen.

Sedan var det bara att börja dra på sig hockeypinalerna. Dom som luktar så oerhört gott!
(Min sambo har redan börjat klaga på att mina händer luktar hockeyhandske…. Efter EN träning!!)

Och det är ju givetvis alltid speciellt med första passet på is för säsongen. Nästintill ingen har varit på is sedan mars månad. Och det är ju ett tag.

I normala fall brukar skridskoåkningen vara som Scott Gomez målskytte. Det vill säga, obefintlig…..
Men just skridskoåkningen, eller skridskotekniken var nog det som kändes bäst idag.
Värre är det med skottet. Det lös med sin frånvaro….
Och värst av allt är andningen. Och mjölksyran….
Det känns ärligt talat som att man inte gjort annat än o legat på soffan, grillat, tryckt en burk bea-sås per dag, druckit massor av alkoholhaltiga drycker och liknande hela sommaren.
Trots att man tränat som en galning sedan mars, så känns allt förgäves.

Efter en 10-15 minuters friåkning så var det dags för 6 stycken dubbla Stora-åttor med puck. Efter detta var jag totalt slut.

Och, nu när man trots allt varit med ett tag och varit med om antalet ispremiärer så påminns man varje år om sakerna man tänker och säger till sig själv under det första ispasset….
-Varför håller jag på med detta!?
-Har jag inte tränat på hela sommaren!?
-Jag slutar med denna skiten…..

Haha, ja. Exakt så är det. Och jag är övertygad om att det är många hockeyspelare som känner exakt som mig.

Efter en enkel och kort passningsövning så var det 3 mot 3 spel i en zon som gällde. Och här var det måånga tunga ben och grimaserande ansikten som syntes. Det vill jag lova.
Men, var och en krigar på som bara den, och det är otroligt kul att se!

Efter zonspelet var första träningen över. Och vi fick chans att stanna kvar, leka lite, känna in tajmingen på skotten osv osv.

Nu sitter man här med tunga ben.
Och värre lär det bli imorrn när man kliver upp…. Må Gud vara med oss allesammans!

Men det är ju exakt såhär det ska vara. Exakt såhär det är varenda år.
Det är grymt tungt innan man kommer in i ”hockeyflåset”. Det är grymt tungt för musklerna som man inte använder när man springer eller är på gymmet. Det är grymt tungt när man känner att mjölksyran tränger igenom hela kroppen och man knappt har ork att få iväg en lös passning. Det är grymt tungt psykiskt när tajmingen vad gäller passningar, skott, bågar och allt inte finns där.
Men från och med idag, det första passet, så blir allting bättre och lättare. Det brukar väl ta en ca 7-8-9 dagar med träning o nån match innan man börjar känna sig bekväm igen.


Och snacka om att det var gemytligt att äntligen få glida in i den här klassiska och ack så vackra hall.
Borohallen, det ska bli en ära att få beträda din is som hemmaspelare i vinter!

Nej, detta skall bli extremt extremt skoj!

Den/de som imponerade mest på mig under kvällens träning var målvakterna.
Jag har alltid tänkt ”att om vi utespelare har ett h*lvete under de första passen så måste det ju vara fruktansvärt för målvakterna, det måste ju vara ett par klasser värre”.
Men det märkte man INTE av idag….
Bergie, Nestor o Bergmark var briljanta! Det var inte många puckar som slank in!

Nu tar vi nya tag tills imorrn, då det väntar nya träningspass.

NU ÄR VI IGÅNG!

Ha en underbar fortsättning på kvällen gott folk!

/#22 Svensson

Your email is never shared.
Required fields are marked *