Skien Lynx


Flaggskeppet Skien Lynx kom till.
Eller ja, kom till och kom till. Ett nytt namn och en ny logo. Det mesta annars var sig likt.

Efter seriesegern i 3 Divisjon lämnade klubben in en ny söknad (som det heter på norsk) till hockeyförbundet om uppflyttning till 1 Divisjon.
Denna gång beviljades den.

Och nu startade det hårda jobbet.
Nya spelare var tvunget att få in.
Nytt folk behövdes in i klubben för att växa och för att få allt att fungera.
Pengar behövdes. Eftersom 1 Divisjon är en rikstäckande liga med Skien Lynx som det mest sydliga laget till Narvik Arctic Eagles långt långt uppe i norr blir kostnaderna en helt annan än vad som varit verkligheten under tidigare säsonger i klubbens historia.

Det blåste positiva och förväntansfulla vindar i klubben. Det man så länge längtat efter var nu verklighet.

En ny säsong startade.
En säsong som såhär i efterhand får anses som helt godkänd.
En säsong som innebar hockeyfester utav aldrig tidigare skådat slag i Fritidsparkens hockeytempel. Publikrekord.
Vi slutade näst sist. Men återigen, som nykomling och helt ny på nivån har det visat sig vara helt okej.
Vi hade inte den största eller bredaste av trupper, men vi krigade.

Som helt ny i 1 Divisjon är det inte helt lätt. I synnerhet inte då man klivit upp 2 nivåer i seriesystemet under en sommar.
Vi blev näst sist tillslut.

Efter den säsongen valde jag att lämna klubben.
Jag ville ha en ny utmaning, vara med om ett nytt äventyr.

Samtidigt som jag gick till Boro Vetlanda HC och fick uppleva en kanonsäsong så krigade Skien Lynx på i 1 Divisjon.
Man slutade på en femteplats tillslut, vilket är helt fantastiskt för en i sammanhanget så liten klubb.

För någon vecka sedan skrev tränaren under de 2 senaste säsongerna, Brett Stewart på för GET-liga klubben Tönsberg Vikings.
Sedan dess har människorna i Skien Lynx jobbat febrilt för att hitta en ny tränare.

Igår kallades folket som har intresse för klubben till möte.

Och klockan 23:17 nåddes jag utav det fruktansvärt tragiska beskedet att klubben lägger ner sin elitverksamhet och satsning.
Man drar sig ur 1 Divisjon, och startar upp ett A-lag i 3 Divisjon.
Det var min gode vän, tillika enorm eldsjäl i klubben, Helge Roar Haugen som gav mig beskedet, och jag kunde ta på hans besvikelse.

Flaggskeppet för hela Telemarks hockey, Skien Lynx är nere för räkning.
Ekonomin finns inte för en vidare satsning. Organisationen är för liten. Det finns för få människor som kan eller vill hjälpa klubben framåt.

Jag blev otroligt bedrövad när jag fick beskedet.
Det är sorgligt. Oerhört sorgligt.

Jag fick äran att vara Lagkapten i klubben under mina 2 säsonger där. En stor ära!
Jag hann även under de 2 åren skaffa mig ett stort hjärta för klubben.
Ett SIHK-hjärta som har gjort ont idag.

Men allra mest ont har det gjort för några andra människors skull.
Det finns så många fantastiska människor i denna lilla klubb. Människor som under Mina 2 år gjorde Allt för klubben.
Människor som lade ner sin själ och jobbade dag och natt för klubben. Utan en krona i ersättning. Det är hjärta. Det är kärlek.

Helge Roar Haugen, Elin Skrettingland, Jan Tore Siljedal, Laila Ringstad, Janne Skrettingland, Steinar Sörum, Gunn-Kristin Indredavik, Astrid og Kjell Skrettingland, Rudi Nystad och säkerligen någon till som jag missat.
Dessa människor är sanna Eldsjälar.
Eldsjälar som under Mina 2 år bar klubben på sina axlar.
Allt slit, allt arbete, all den tid ni lagt ner på klubben är värd all världens respekt!

Jag hoppas innerligt att klubben trots representationslaget degradering fortsätter att växa och sprudla!

Solen går upp imorgon också!

/#22 Svensson

Your email is never shared.
Required fields are marked *